Ibland så känner jag att om jag vore en hund så skulle jag vara en border collie. Inte för att det är någon favorit ras utseendemässigt eller egenskapsmässigt. Men jag känner att jag vallar rätt mycket och lätt blir stressad när det är för lite stimulans, så här står det på svenska vallhundsklubbens hemsida:
Bordercollien är signalkänslig, har mycket lätt för att lära och vill gärna vara sin förare till lags. Den är avlad för att arbeta åt sin förare och om man inte har ett bra ledarskap över sin hund, så hittar den på egna aktiviteter och kan lätt bli stressad. Den låga stresströskeln behövs när man ska arbeta med att valla djur. Hunden ska reagera snabbt på djurens rörelser, men det gör även att den kan börja valla allt möjligt annat som rör sig t ex barn, bilar, joggare.
Vilket stämmer rätt bra på mig. Jag vallar gärna runt min flock (familj, vänner och vem som nu kan tänkas vara i närheten) på olika aktiviteter där platser och tider skapar ett ständigt moment att jobba med. Bäst är det egentligen när min flock befinner sig så att säga i hagen (dvs hemma på begränsat område) då kan jag slå av lite på vaksamheten lägga mig på rygg och bli kliad på magen.
I brist på flock försöker jag även valla andra i min omgivning. Det är bilister som inte kör som man ska (enligt mig) det är gångare och cyklister som inte riktigt verkar ha fattat hur systemet fungerar. I mataffären blir denna frustration tydligt märkbar och jag får jobba hårt för att inte börja valla och nafsa efter de får som inte uppför sig så som flocken borde göra i en affär. Just det här beteendet är betydligt mer stressande för mig, det finns helt enkelt för många får att hålla ordning på.
När jag saknar flock att valla runt, vilket är sällsynt eftersom jag är hemma och vallar runt lilla Anton 4 månader, så kan man alltid stressa upp sig och hitta på egna olater. Stressmoment som jag har skapat alldeles själv är:
1. Julbroderiet som jag började på för drygt 2 år sen och som jag plötsligt bestämde måste bli klart till den här julen.
2. Tvätten, disken, maten, smulorna på bordet och gruset i hallen. Hallå 50-talet här finns en hemmafru på rymmen.
3. Träningen, inte alltid lätt att komma ihåg att jag tränar för att jag gillar det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar