Barn och Bajs

En liten kort fundering bara kring barn och bajs.
Och då gäller det hundbajs.

Skräddarbacken är fullt med hundbajs. Det syns extra tydligt nu när det är snö. Det som också slår mig är att på eftermiddagarna träffar jag ett otal barn som är ute och går med hund. Det är små till medelstora hundar och på så vis kanske ok att de blir rastade av tjejer i 10-års åldern. Problemet är bara att barnen aldrig verka ha hört talas om bajspåsar. Hunden bajsar = tjejerna tittar på, hunden är klar = tjejerna går.
Om man har skaffat barn är man inte rädd för bajs, eller så är man det men då har man ett par jobbiga år när ungen är liten. Och om man inte är rädd för bajs så borde det inte vara så svårt att plocka upp hundbajset och lära sin unge att det är så man gör. Och om man nu tycker att det är äckligt med bajs och ändå har genomlevt småbarnsåren varför skaffar man en hund som man måste plocka bajs efter? 
Det är dessutom övervägande sk sällskapshundar som förmodligen har införskaffats för att vara mysiga. Jag gillar hundar och jag tycker att man får skaffa dem av vilken anledning man vill men jag tycker att man ska ta hand om dom och jag tycker att man plockar upp bajset från cykelbanorna. Det säger även kommunens ordningsregler!
Bajs är inte mysigt!