Man kan jobba hela dagarna

Ikväll var det många tankar som behövde komma ut ur Kråkan innan han kunde somna.

Eftersom jag jobbar nu hinner vi inte prata lika mycket som vi brukade. Jag saknar det. Särskilt när jag som nu varit borta i helgen och missat ännu mer. Nattningen har blivit min mysstund, även om jag ibland helst vill att han ska somna.

Idag berättade han att en kompis på förskolan sagt att man kunde jobba hela dagen. Kråkan lät både lite chockad och lite frågande, kunde detta vara möjligt?

Jo, sa jag och förklarade att ibland jobbar ju jag också hela dagar. Men ibland kommer jag hem tidigare.

Kände lite hur det ständigt dåliga föräldrasamvetet började växa. Men han var nöjd.
Ett tag.
Sen kom det:

"Idag lekte X,Y,Z (de andra treåringarna på förskolan) och jag Jobba hela dagen. "

Jaha liksom, vad säger jag nu?
"hur gör man då?" klämde jag till med.

"Man behöver spagetti, majs och turkisk youghurt"

Det var hela instruktionen. Jag antar att den sammanfattar att man behöver matlåda men att resten av vad vi gör på jobbet är en aning luddigt.

Tur att jag slutar lite tidigare imorgon.

Hopp snopp och snippa

Med en hoppande och skuttande treåring i huset får man höra det mesta. En del saker märker man att han har funderat länge på andra är helt spontana och självklara för honom men väcker en del eftertanke hos en själv.
Hos en treåring finns inte de värderingar som vi senare lägger in i ord. Ord är ord och man kan sätta ihop dem lite som det passar för tillfället. Man prövar sig fram.

Jag och kråkan har tvättat händer och det är dax att kliva av pallen.
Jag säger "hopp" kråkan hoppar och säger "snippa".
Något förvirrad undrar jag vad som hände.
Vad sa han?
Varför då?
Hur tänkte han nu?

Allting är så logiskt!
Hopp rimmar på snopp!
Tjejer har snippa istället för snopp!
Alltså borde man lika gärna kunna säga snippa när man hoppar!

Fast jag har inte hört det igen så det kanske inte gav samma klang.

Snopp, snapp, snut
så var sagan slut.

Tiden läker alla sår

Det är möjligt.
Det tar tid.
Tiden går så otroligt långsamt ibland.
Idag är det den 11e september. En av årets långsammaste dagar.
Tiden går bara framåt.

Ett år

Tiden går så fort

Det är svårt att förstå att jag för ett år sen var hemma sjukskriven med foglossning. Hänvisad till akupunktur två gånger i veckan och värktabletter och special lakan för att kunna sova. Liksom fångad i huset eftersom det gjorde för ont att ta sig iväg någonstans.
Tur att tiden går!
Liten och Stor blir större. Lilla O tränar för att börja gå. Han har börjat men det vet han inte, nått enstaka steg utan stöd mellan soffa och bord. Kråkan har bytt dagisgrupp och får vara med de stora barnen. Han har verkligen blivit stor på det här året.

Det är först nu jag förstår vad jag ska njuta av. Det där som alla tjatade om när man var zombietrött och inte såg något ljus i tunneln. Snart har vi inga småkryp längre. Nu njuter jag. Av Kråkans sånger och av Tossens kryp. Av när de kommer överens. Av små studer av gemensam lek, de håller på att lär sig båda två.

Vackra människor

Det finns en del människor som jag avundas. De är dem som åldras med glädje och värdighet. Som på ett fantastiskt sätt lyckas smälta ihop med sin ålder och bli liksom tidlösa.

Idag träffade jag en sådan dam. Hon hämtade nån medicin på recept å kikade lite på en gose kanin som vi har stående vid kassan. Jag försäkrade att barn älskar kaninen, lilla O har 2 st, och talade om att den stöder SOS Barnbyar. Jo men då kanske hon skulle köpa till sitt barnbarnsbarn som skulle komma i november. Jag kikar då hur gammal hon är, medan hon talar om att det blir det fjärde barnbarnsbarnet i ordningen. Damen som jag placerat i 70-80års åldern fyllde 100 tidigare i år.

Född före första världskriget!

En del människor berörs liksom inte av tiden. Men jag berörs. Jag hoppas innerligt att någon tar tillvara alla minnen och historier. Jag skulle vilja att någon bara frågade "vad brukade ni äta till frukost när du var liten" och sen bara var tyst och lyssnade.

Vi har två öron och en mun. I de proportionerna bör vi använda dem.