Det känns ibland som att tiden står stilla. Att den liksom väntar lite innan den tar sats och hoppar till.
Och innan vi vet om det är lillikillen ett halvår gammal.
Jag äter ägg till frukost.
Löparskorna bär mig på 5km rundor.
Det går inte alltid fort men det går framåt.
Det är väl dit vi är på väg?
Det började som en vanlig onsdag med halsont å huvudvärk. Lite halvtaskig känsla sådär.
Men eftersom alla dagar alltid har en möjlighet att bli något annat så blev den här onsdagen det.
För det första är det Emmas födelsedag. Ett nytt decennium inleds.
Ett roligt samtal ledde till eftermiddags besök. Eftermiddagen bjöd även på klippning av man och barn. Kråkan älskar frisörbesöken. Han får vattensprutan å så är det lugnt och när det är färdig klippt får man sopa. Kan det bli bättre? Ja, om man efter frisören går på P&Lcafét och äter pannkaka.
Sen klämde jag in ett från min sida något ofokuserat visionsmöte innan jag powerwalkade hem kastade mig genom dusch å garderob och susade ner på stan igen.
Födelsedagsuppvaktning för Emma. Jag börjar inse att även jag blir 30 i år. Men det är väl långt dit...
