tisdag 26 februari 2013

Minnen från idag.

Det är inte ofta
man ser en havsutter i kofta.


Det rimmet var på en julklapp som min lillasyster fick för en väldig väldigt massa år sedan. I paketet låg en rosa kofta som hennes gosedjurs utter skulle ha.

Men det kanske inte är viktigt längre.
Inte heller varför jag kommer ihåg det.

Vi väljer inte alltid det vi vill komma ihåg och det vi vill glömma bort. Vi minns inte alltid saker precis som det var. Vi minns det som vi uppfattade det.

Det jag vill minnas från idag?
Jag vill minnas morgonmyset i sängen när jag och Kråkan läste Tomtebobarnen av Elsa Beskow medan Pingu precis som varje morgon plockade av påslakanet från täcket och försökte äta upp det. Jag vill minnas min lillkråka i hjälm på vinkbänken på dagisgården när jag ska gå och han vinkar och säger "ha det så bra nu mamma".

Det jag helst vill glömma?
Det kommer jag inte ihåg längre

fredag 22 februari 2013

Att hålla alla vid liv

Det blir inga fler barn. Det räcker bra med de två musketörer vi har. Barn är söta, underbara och väldigt mycket kärt besvär.

Men det gäller att kunna hålla alla vid liv och gärna gott humör. Och det krävs inte en allt för lång rundvandring här hemma för att se vad som håller på att stryka med.
Blommorna!
De för en tynande tillvaro i väntan på att hamna i den eviga kompostpåsen eller räddas i sista stund till ännu ett tag av bortglömd närvaro.
Vi har klart och tydligt nått en gräns för vad vi klarar av. Två barn och blommor.

Fast det finns ju plastblommor...

tisdag 19 februari 2013

Pedagogiskt värre

Idag har den lilla naturvetenskapliga pedagogen inom mig fått komma ut och leka lite.

Kråkan plockar snöbollar på vägen hem och hittills har vi lagt dem i en hög på trappan. Idag tog vi in en och la i en burk och så tittade vi när den smälte. Ja vi gjorde väl annat under tiden men ni förstår...

Pedagogiskt värre, snö blir vatten.
Nu står burken ute för nästa steg i den fantastiska kedjan av naturens experimentet.
Vatten blir is. Tada det visste ni inte va.

I övrigt har dagen bjudit på besök på barnmottagningen och gymet. O gillade nog oxå gymet bäst, han fick sova jag fick springa.

torsdag 14 februari 2013

Hjärtevänner

I hjärtat ryms det så många.
En del som jag träffar varje dag en del knappt aldrig. En del bor nära och andra långt bort.
Idag tänker jag lite extra på alla underbara människor i mitt och min familjs liv.
Ett tack för att ni finns!

Tulpaner för kärleken och våren.

måndag 11 februari 2013

Alla hjärtans dag.

Visserligen infaller den först på torsdag (Å då vill jag ha en bukett tulpaner, tack) men redan idag har jag gjort en insats för alla hjärtan där ute.

En kurs i Hjärt-Lung räddning, för barn. Det har jag velat gå sen Kråkan var liten. Nu blev det av och det var den bästa kurs jag gått på länge.

"mitt hjärta är ditt
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter"
Nils Ferlin

Kråkan med sina hjärtesaker:

tisdag 5 februari 2013

Att våga vara den man hittar.

Jag tror nog att det är nyttigt. Det där som de flesta verkar göra lite grann emellanåt.

Hitta sig själv!

Men varför letar en del på så konstiga ställen? Varför tror en del att deras rätta jag befinner sig på en klippa på andra sidan jorden? 

Inget fel på klipporna på andra sidan jorden. De är säkert fina men är du säker på att det är du som är där?

Det är klart att det är läskigare att leta där man står. Att fundera över vad det är som är "jag" i mitt liv och vad som är andras förväntningar och vad man gör av bara farten.

Nej. Jag har inga svar. Jag kan inte hitta dig. Jag kan hitta min bild av dig, det avtryck som du ger och hur jag förhåller mig till det. Jag kan stå vid sidan av men det är din skattjakt.

Jag tror på att göra mycket av det vi älskar. Även om det är svårt.
Jag tror på att skrika från hustaken. Om det är det som behövs.
Jag tror på en stubbe i skogen. När verkligheten är för nära.
Jag tror på att vi ibland mår bra av att inte tänka och inte leta. Att bara få flyta med och vara.

Vågar du vara den du hittar när du letar? Om det visar sig att den du är bestiger berg på andra sidan jorden. Säger du upp dig då? Packar kappsäcken och åker. Tänk om du upptäcker när du är där att den du egentligen är är en trevlig typ som håller upp dörren åt andra, gillar rött vin och orientering.

Surprise!