Sara and the early birds

Visst är julen till för dom små. Men är måttligt imponerad av Pingus uppesittar kväll igår. Mer imponerad av Kråkans sovmorgon.
I Kråkans skattkammar bok finns en dikt om valpar:
" det är svårt vill jag lova
att få små valpar att sova
Små valpar ligger inte still
hoppar studsar som de vill"

Och det kan jag lova, det är svårt att få våra småfåglar att sova.

God morgon och god jul!

Platt över marken

Just nu tillbringar jag mycket tid platt över marken.
Jag tränar!
Det är plankor till höger och vänster och bollar under både armar och ben.

Det är härligt. Det tar energi och det ger energi. Tror att alla borde träna lite lite mer. På vad som helst.
Nästa år ska jag träna på att sy. Till mig själv! Mer om det kommer. Men jag är väldigt inspirerad av ett blogginlägg om att kvinnor igenomsnitt bara använder ungefär 20% av sin garderob.  Ha! tänkte jag så mycket som 20% använder jag inte. Det ska det ändras på under året som kommer.

God Jul!

Som natt och dag?

Nja kanske inte riktigt. Men det märks att det är en annan liten person som bor hos oss nu. Det är inte Kråkan i repris.

Kråkan presenterar sig numera som storebror. Vilket är gulligt på många sätt men även lite beklämmande. Min egen Kråka är inte längre bara sig själv utan en del i syskonskaran. Delvis stolt, delvis svartsjuk och delvis mycket uttråkad.
Det är inte så kul att vara hemma med mamma och en lillebror som är för liten för att leka och som mest har ont i magen och svårt att somna. Jag kan inte på långa vägar ersätta hela Karusellen (förskolan) och det är inte meningen heller. Vi lullar runt härhemma och har det småtråkigt och nästa år blir det förhoppningsvis roligt att gå dit.

Själv mår jag inte heller som efter att Kråkan hade landat. Det är lättare att få ett barn till. Hur konstigt det än kan verka. Visst är man ottillräcklig när båda vill sitta i knä och ingen riktigt får som de vill. Men vardagen är inte lika grå och tuff som den var när Kråkan kom. Och nu är det Kråkan som står för mycket av ljuset!

Tankar om att föda hemma.

Jag har tänkt en del.

Såndant man funderar över klockan 4 på morgonen. Det är ju alltid viktiga saker, annars skulle man ju inte vara vaken den tiden på dygnet.

Med en nära förestående förlossning på tapeten och i minnet hur förra förlossningen var så är det självklart en del att tänka på.
Det är överhuvudtaget annorlunda nu. Förra gången hade vi ju bara oss själva att ta hänsyn till. Nu finns det ju en liten Kråka som ska bli storebror.

Men det som håller mig vaken om nätterna är följande: Om det skulle bli så att man föder hemma, vart föder man då?
Det känns ju så där kul att ligga kvar i sängen och förstöra den, även om den förmodligen är mest bekväm. Föda i badrummet? Praktiskt för det är lättstädat, men våra badrum är faktiskt rätt små.
Man hör ju om folk som föder i hallen. Där har vi en matta med latexbotten, för att den ska tåla vatten och sand, så den är det väl bara att kasta sen och det verkar ju smidigt tänker jag. Samtidigt är det kanske det skitigaste stället i huset och tanken på att föda barn hållandes i en gummistövel känns mindre lockande.

Nästa steg: Föda i bilen, inte heller något drömscenario. Det verkar trångt och lite småknöligt på något sätt. För att inte tala om att bilen behöver städas sen.... uhuu
Men  vänta lite nu. Nästa vecka har vi hyrbil eftersom våran bil ska bo på verkstan efter att ha varit lite närgången med en annan bil.  Föda i hyrbil? Nån typ av Volvo. Hmmm. Fortfarande ingen dröm, men lite trevligare än föda i egen bil.

Nej. Den här gången satsar vi på att åka in i tid och vara på förlossningen säkert en timme innan Pingu behagar titta ut. Om det inte ser ut att bli skiftbyte för då gör vi väl som förra gången och stannar hemma lite till.

Nämen

När man minst anar det.

Plötsligt händer det och jag kommer ihåg lösenordet till bloggen igen.

Får se om det händer något mer framöver.

Gå in i väggen.

Jag har gått in i väggen.
Inte den där berömda väggen som så många andra verkar träffas av som jobbar för mycket och har kastat upp alla bollar i luften och hoppas kunna fånga dem.
Nej jag har gått in i en mycket fysisk vägg. Den liksom bara var där när jag skulle vända mig om.
Näsblod, bula i pannan och blåmärken fick sällskap av en hjärnskakning som fortfarande så här en vecka efter ger en del jobbiga följder.
 Det här med illamåendet till exempel. Eftersom jag mår illa undviker jag gärna att äta, eftersom det hjälper. Men tillslut blir man ju hungrig (eller yr) och då måste man ju äta. Vad som helst! Hur mycket som helst! Detta resulterar så klart i att jag blir illamående igen. Det är lite som att vara gravid faktiskt, hoppas det här går över fortare.

Nu sitter jag i ett hus som luktar nybakad kaka och vet inte om jag är illamående, hungrig eller bara trött.
Äta eller inte äta? Kakan är inte på menyn, den ska på grabbhelg i Hudiksvall, men en liten macka kanske eller ska jag bara borsta tänderna och gå och sova.

Ooo dessa i-lands problem!  

Jag missade skämtet!

Häromdagen missade jag helt poängen i ett skämt.

Det beror på att den som berättade skämtet var min lilla Kråkan. Och när man är 1,5år är det där med språket inte helt förståeligt för alla andra. Men han var nöjd. Det var en lång harang av blibbeligblup blopp och sen följt av ett nöjt skratt och glad blick på mig som tydligt undrade om jag hade hängt med. Det hade jag ju tyvärr inte. Men jag var nästan lika glad ändå, tvärsöt som han är.