Jag tror att alla behöver lära sig något nytt med jämna mellanrum. Att man behöver utmana sig själv och prova på något som man inte vågar, inte visste att man ville eller trodde att man inte kunde. Kanske hittar man nya meningar i livet, kanske hittar man nya men för livet. Men om man inte provar får man inte veta.
Länge kunde jag inte sticka eller virka, eftersom man måste hålla stickor och virknålar på ett visst sätt när man går i slöjden. Det var tydligen inte mitt sätt. Nu stickar och virkar jag, på mitt sätt. Jag kan inte heller måla eller skriva vackra saker, för det blir inte bra på en gång. Och då vet jag tydligen inte hur man gör för om jag visste skulle det ju bli bra. Istället samlar jag på mig en massa material och tänker att nån gång då jä**ar ska jag bli bra.
Jag har vänner som är underbart bra på att sticka, sy,virka, måla och pyssla i största allmänhet. Jag beundrar dom. Men mest av allt beundrar jag alla försök som görs. Det inspirerar mig när någon säger "jag hade inte en aning men..." och sen har de bara gjort något.
Att våga tro att man kan.
Att våga försöka.
Är det inte det som det handlar om.
Så ikväll har jag pysslat julkort. Jag har inte en aning om hur man borde göra. Jag har gjort på mitt sätt. Det var jättekul och jag är jättenöjd. Kanske behåller jag julkorten själv, ställer dem på hyllan över spisen och är stolt ända fram till påsk då julen tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar