Det vanligaste är att barn har två föräldrar. Absolut vanligast är en mamma och en pappa. Andra konstellationer förekommer så klart men låt oss för enkelhetens skull utgå från en familjesituation med två föräldrar.
Sammanfattning på det: Barnet har TVÅ föräldrar som kan se till att det blir omhändertaget.
Ändå har jag under hösten mötts av frågor om jag har varit någonstans utan A. Och då får jag förklara att hur konstigt det än kan tyckas vara så har killen en pappa som han kan vara hos. Lillkillen till och med älskar att busa med pappa och även om det ett tag bara var mamma som gällde för mat så har pappa alltid ställt upp så långt det går och nu är ju inte fallet så längre. Frågorna kan ju (och är säkert) vara av välmening och för att de vill träffa charmtrollet.
På bvc igår när vi fick tid till nästa gång höll jag raskt på att få byta tid, eftersom tiden är samma dag som min första dag på jobbet. Sen slog det mig: om jag jobbar är S hemma med A och då kan de gå på bvc.
Men varför är det så att jag utgår från att det är jag som måste gå på bvc med A, det kan väl hans fullt kapabla pappa göra. Här tror jag att vi har ett jämställt förhållande och så tror jag inte ens att de fixar ett bvc besök utan mig. Klart att andra undrar var lillkillen är när han inte är med mig om inte ens jag tror att han inte klarar sig utan mig. Navelsträngen kanske är längre än man tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar