Charmkurs för busschaufförer

Borlänges lokalbuss är oftast kanon.
Och då jämför jag med Uppsalabuss, där jag har åkt med bussar som man fått stått och hålla i dörrarna för att de ska vara stängda. Busschaufförer som kör efter principen gasa nu och bromsa sen (kanske). Där det är en fördel om bussen är lite överfull eftersom man vet att man då kommer stå kvar där man står och inte kastas som en liten vante genom hela bussen när chauffören kommer på att han ska stanna eller svänga.

Men i onsdags tror jag minsann att chaufförerna hade gått på samma charmkurs som de i Uppsala. På morgonen öppnade han inte dörren bak för en barnvagn med motiveringen att dörrarna var trasiga. Ett par hållplatser senare gick dörrarna upp när folk skulle på och av. De med vagn klev då av bak, vilket är lättast om man har vagn. Busschauffören blir upprörd och börjar prata om att han ju faktiskt hade sagt att dörrarna var trasiga och att man skulle gå av där framme istället.  Klart som korvspad man går av bak om dörrarna är öppna istället för att försöka pressa sig förbi mötande resenärer med en vagn som tar upp hela bussgången.
På vägen hem fick busschauffören möte precis när vi skulle svänga in på en bussgata. Ja, hemska tanke det var en vanlig bil på bussgatan. Bussgatan är enfilig så det går inte att mötas. Istället för att stanna där hon var när hon (och alla andra i bussen) såg bilen så kör hon fram och ställer sig i vägen och vinkar åt den mötande bilen att den får backa. Och där står vi ett tag som en get som stångar på en sten. Klart som korvspad att bilen inte vill backa 200 meter när busschauffören kan backa 3 och  släppa förbi dom. Vad som rörde sig i busschaufförens huvud kan man bara undra. Tillslut backar busschauffören lite lite, lagom för att bilen ska komma förbi om den kör halvt ner i diket.
Det är det som kallas för service.
Och nej, jag ropade inte hejdå när jag klev av. Det vågade jag inte.

Om busschaufförerna nu tycker att det är så jobbigt att ha passagerare men ändå tycker att det är ett roligt jobb att köra runt runt i stan. Kan de då inte ta sin privata bil, låsa dörrarna, och sen bara köra runt runt?
Ja, alla får ha en dålig dag på jobbet. Men varför måste jag träffa dem samtidigt?

Världens bästa jobb

Världens bästa yrke
Världens bästa arbetsplats
Världens bästa kollegor

Det är härligt att vara tillbaks i verkligheten igen. Det innebär inte att jag spekulerar mindre men det innebär tyvärr mindre tid att skriva ner det.

Stickar just nu på en tröja till Kråkan, har tack vare vasaloppet kommit en bit på väg.

Vinterrosor

 Här är den. Väskan som tog ungefär två timmar att sy. Det är en väska av thaimodell (googla på det så får ni upp mönster och tips). Efter att ha sett den på en kompis blev jag sugen. Fick mönster, letade på det underbara IKEA-tyget som har legat länge i lådorna och ett utslitet lakan. Ritade upp, klippte till och sydde ihop. Utan att egentligen tänka efter. Kom på lite i sista minuten att jag ville ha en ficka, så den fick sitta på utsidan. Nästa gång ska jag tänka en vända innan jag sparar botten till sist för det var inte så smart. Men det här var ju bara en testomgång, det blir fler väskor.
Den är underbar och rymmer hur mycket som helst.

Tiden rusar

Inser att jag bara har en vecka kvar på min föräldraledighet. Hur ska det gå? Vart tog februari vägen?

Här ligger kråkan och myser med nya sjalen. Han blir så glad av den. Man kan nämligen använda den till att leka tittut med. Jag blir också glad för den är så underbar att bära i. Även om vi fortfarande lär oss och förhoppningsvis blir bättre på den.

Virkade en blomma härom kvällen. Med stolpar och alla möjliga konstigheter som jag har undvikit tidigare. Den blev helt ok. Nu ska jag bara komma på vad jag ska ha den till.

Martyrkoftan

Min garderob är full med kläder.
Det mesta av det används inte. Mycket av det funderar jag på hur det kom dit och mycket borde rensas bort eftersom det är kläder av typen "loda runt i skogen". Det är väldigt sällan som jag lodar runt i skogen så mycket att det kräver 3 par jeans.

Det mest fantastiska plagget i min garderob är en martyrkofta. Passar till allt och är aldrig för varm eller för kall. Jag har aldrig riktigt sett hur den ser ut eftersom den oftast smyger sig på en. Plötsligt upptäcker man det bara  " Hoppsan, här står jag i min martyrkofta och är bitter". Det händer att jag inte ens märker att kofta är på utan att någon talar om det för mig. Det konstiga är att martyrkoftan har en inbyggd jetmotor. Med martyrkoftan på är det omöjligt att lägga sig i soffan och slappna av. Nähä då, det ska plockas disk och torkas skåpluckor, hängas tvätt och städas i garderober och på alla möjliga konstiga ställen. Allt medan jag muttrar saker i stil med att det minsann är jag som gör allt hemma och vad får man för det?.

Det kanske är dax att rensa i garderoben och hoppas att martyrkoftan följer med det som ska slängas.
Om det inte finns någon här som är sugen på en mysig kofta av obestämd färg och modell? Jag kan tänka mig att skänka bort den mot avhämtning.

Parkeringskarusellen

Idag var det dax för (förhoppningsvis) sista vändan upp till sjukhuset.

Parkeringen vid sjukhuset var full! Det har aldrig hänt förut. Visst har det varit mycket folk och man har fått lov att parkera en lite bit bort men nu var det fullt som Kupolen-parkeringen på mellandagsrea full. Vi var tre bilar som cirklade runt och försökte få en plats. Fortfarande till sjukhuset alltså. Har jag missat något? Är det internationella  träffa-din-doktor-dagen? Körde längre bort och hittade en annan parkering, med ett par lediga platser.
På den parkeringen gick det en parkeringsvakt och såg nöjd ut. Och det kan jag tänka mig. Om parkeringen är full och folk blir stressade så är det väl lätt hänt att man glömmer p-skivan. Undrar om han får provision?

Varför behöver man egentligen ha p-skiva vid sjukhuset? Det är max 3 timmar, de flesta står nog inte längre än nödvändigt. Det är inte så att man kan utnyttja parkeringen till något annat än att stå där när man är på sjukhuset. För er som inte vet så ligger Borlänge sjukhus dryga halvmilen från centrum och det finns inget spännande alls i närheten. Om man har glömt p-skivan/stått för länge kostar det 300 kronor. Så om jag har varit jätte stressad på väg in för att träffa en doktor eller blir kvar jätte länge inne hos doktorn (och då har det nog hänt något allvarligt) så ska jag komma ut och mötas av en räkning på 300 spänn som straff för att jag är sjuk, utnyttjar svensk sjukvård och får valuta för skattepengarna. Det är klart att det då ska kosta extra att glömma lägga en pappersbit i fönstret på bilen. Eller?



Och så till sist ett tårttips: Karuselltårta, verkar väldigt roligt och gott. Undrar när jag åt tårta sist?

Egypten

Världens blickar riktas mot Egypten.
Mitt minne går bakåt och jag försöker komma ihåg Egypten.
Jag var där i 2 veckor på studiebesök hösten 2006. Det är nästan så att jag har glömt bort allt.
Att plocka fram de fina minnena går rätt fort. Biblioteket i Alexandria, Pyramiderna i Sakkara och så klart de i Giza, snorklingen vid Sharm el-Sheik, St. Catherine klostret.
Tyvärr går det ännu fortare att plocka fram alla minnen som inte var lika trevliga. Studiebesöket på sjukhuset och sjukhusapoteket, där jag efteråt kände att jag skulle göra allt i världen för att inte behöva bli utsatt för Egyptisk vård. Hur smutsigt och fattigt allting var så fort man lämnade turistområdena. Att våra chaufförer inte var välkomna att äta där vi åt, förmodligen hade de inte heller råd. Alla hus som var halvbyggda, färdig undervåning och sen armering som stack upp ur betongen. För om man hade påbörjat byggande så fick man behålla bygglovet. Tomma fontäner pga vattenbrist. Bråk på polisstationen.

Jag hoppas innerligt att det kan lösa sig på hyfsat fredlig väg.