Hopp snopp och snippa

Med en hoppande och skuttande treåring i huset får man höra det mesta. En del saker märker man att han har funderat länge på andra är helt spontana och självklara för honom men väcker en del eftertanke hos en själv.
Hos en treåring finns inte de värderingar som vi senare lägger in i ord. Ord är ord och man kan sätta ihop dem lite som det passar för tillfället. Man prövar sig fram.

Jag och kråkan har tvättat händer och det är dax att kliva av pallen.
Jag säger "hopp" kråkan hoppar och säger "snippa".
Något förvirrad undrar jag vad som hände.
Vad sa han?
Varför då?
Hur tänkte han nu?

Allting är så logiskt!
Hopp rimmar på snopp!
Tjejer har snippa istället för snopp!
Alltså borde man lika gärna kunna säga snippa när man hoppar!

Fast jag har inte hört det igen så det kanske inte gav samma klang.

Snopp, snapp, snut
så var sagan slut.

Tiden läker alla sår

Det är möjligt.
Det tar tid.
Tiden går så otroligt långsamt ibland.
Idag är det den 11e september. En av årets långsammaste dagar.
Tiden går bara framåt.

Ett år

Tiden går så fort

Det är svårt att förstå att jag för ett år sen var hemma sjukskriven med foglossning. Hänvisad till akupunktur två gånger i veckan och värktabletter och special lakan för att kunna sova. Liksom fångad i huset eftersom det gjorde för ont att ta sig iväg någonstans.
Tur att tiden går!
Liten och Stor blir större. Lilla O tränar för att börja gå. Han har börjat men det vet han inte, nått enstaka steg utan stöd mellan soffa och bord. Kråkan har bytt dagisgrupp och får vara med de stora barnen. Han har verkligen blivit stor på det här året.

Det är först nu jag förstår vad jag ska njuta av. Det där som alla tjatade om när man var zombietrött och inte såg något ljus i tunneln. Snart har vi inga småkryp längre. Nu njuter jag. Av Kråkans sånger och av Tossens kryp. Av när de kommer överens. Av små studer av gemensam lek, de håller på att lär sig båda två.

Vackra människor

Det finns en del människor som jag avundas. De är dem som åldras med glädje och värdighet. Som på ett fantastiskt sätt lyckas smälta ihop med sin ålder och bli liksom tidlösa.

Idag träffade jag en sådan dam. Hon hämtade nån medicin på recept å kikade lite på en gose kanin som vi har stående vid kassan. Jag försäkrade att barn älskar kaninen, lilla O har 2 st, och talade om att den stöder SOS Barnbyar. Jo men då kanske hon skulle köpa till sitt barnbarnsbarn som skulle komma i november. Jag kikar då hur gammal hon är, medan hon talar om att det blir det fjärde barnbarnsbarnet i ordningen. Damen som jag placerat i 70-80års åldern fyllde 100 tidigare i år.

Född före första världskriget!

En del människor berörs liksom inte av tiden. Men jag berörs. Jag hoppas innerligt att någon tar tillvara alla minnen och historier. Jag skulle vilja att någon bara frågade "vad brukade ni äta till frukost när du var liten" och sen bara var tyst och lyssnade.

Vi har två öron och en mun. I de proportionerna bör vi använda dem.

Blöjbyte/brottning

Jag kallar det blöjbyte Ossian kallar det brottning.
Reglerna är något oklara. Men i stort går det till såhär.

Lilla O infångas för aktiviteten å läggs på skötbordet. Nu går liksom startskottet. För min del gäller att få av och på en blöja, för lilla O gäller att krypa iväg så fort som möjligt. För att höja insatsen något görs det hela antingen 1 meter över badkaret eller ca 30cm från en tvättho.
Mitt vapen är att jag är starkare och har tränat på ett barn sen tidigare. Lilla Os vapen är att han kan kissa på en om man har otur, han är även sjukt smidig och snabb.

Vem som vinner? Ja även det är lite oklart. Vi är ju inte färdiga förrän blöjan är bytt men det är inte alltid den nya blöjan tas på liggandes eller ens i samma rum som bytet/brottningen påbörjades i.

Det här med jämnställdhet

Jag är för jämnställdhet!

Tycker att det är en fin tanke att man ska göra lika mycket och få lika mycket uppskattning.

Särskilt i förhållanden tror jag på jämnställdhet. I teorin alltså. I verkligheten verkar det inte funka riktigt så. Eller alltså, vad är jämnställdhet egentligen?
Vi har bott i huset snart fyra år och i helgen klippte jag gräset för första gången. Det betyder att maken gjort det tidigare. Jämnställt? Ja eller alltså det är först nu jag har kunnat klippa. Nu har vi nämligen en handjagare som kapar gräset på ett sätt som inte ger mig allergibesvär. Förra helgen stod jag och vek om massa påslakan för att få in dem i garderoben. Maken hade vikt "fel", om alla ska få plats måste man vika på samma sätt som vi/jag har gjort sen vi flyttade ihop för drygt 9(?) år sen.

Ni ser den tydliga könsfördelningen. Och helt ärligt är det inte Jämnställt även om han skulle ta över tvätten och jag gräsklippningen. För när han tvättar tycker jag oftast att han stör "min plan". Ja, jag har en plan hur skulle jag annars hinna fixa all tvätt?

Så även om vi skulle göra lika mycket och med könsneutral fördelningen så tror jag inte att uppskattningen alltid skulle vara lika.

Teori och verklighet, knepigt och inte säkert att man blir lyckligare av det.

Styling enligt O

Dagens stiltips kommer från lilla O. Det är en look som inte kräver mycket alls och går fort att fixa. Det sker i två steg och är en förälder-barn matchning. Allt du behöver är en banan och en snorig näsa vilket ju alla hem med småbarn har obegränsad tillgång till.

Gör såhär:
Ät bananen men se till att spara ganska mycket gegg i händerna. Nu tar du den ena handen bak i nacken å den andra ovanför ena örat. O brukar köra vänstersida. Nu har du fått ett schysst rufs, och mellis.
Steg två är att matcha föräldern.
Signalera tydligt att du akut behöver bli upplyft. När du blir upplyft hugg tag i en axel och gnugga din snoriga näsa mot tröjan, har du banan kvar på händerna blir det en fin bonus.
Med lite tur matchar ni nu, förhoppningsvis har ni gegget på samma sida.
Lycka till.