Det finns en del människor som jag avundas. De är dem som åldras med glädje och värdighet. Som på ett fantastiskt sätt lyckas smälta ihop med sin ålder och bli liksom tidlösa.
Idag träffade jag en sådan dam. Hon hämtade nån medicin på recept å kikade lite på en gose kanin som vi har stående vid kassan. Jag försäkrade att barn älskar kaninen, lilla O har 2 st, och talade om att den stöder SOS Barnbyar. Jo men då kanske hon skulle köpa till sitt barnbarnsbarn som skulle komma i november. Jag kikar då hur gammal hon är, medan hon talar om att det blir det fjärde barnbarnsbarnet i ordningen. Damen som jag placerat i 70-80års åldern fyllde 100 tidigare i år.
Född före första världskriget!
En del människor berörs liksom inte av tiden. Men jag berörs. Jag hoppas innerligt att någon tar tillvara alla minnen och historier. Jag skulle vilja att någon bara frågade "vad brukade ni äta till frukost när du var liten" och sen bara var tyst och lyssnade.
Vi har två öron och en mun. I de proportionerna bör vi använda dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar