Tiden går så fort
Det är svårt att förstå att jag för ett år sen var hemma sjukskriven med foglossning. Hänvisad till akupunktur två gånger i veckan och värktabletter och special lakan för att kunna sova. Liksom fångad i huset eftersom det gjorde för ont att ta sig iväg någonstans.
Tur att tiden går!
Liten och Stor blir större. Lilla O tränar för att börja gå. Han har börjat men det vet han inte, nått enstaka steg utan stöd mellan soffa och bord. Kråkan har bytt dagisgrupp och får vara med de stora barnen. Han har verkligen blivit stor på det här året.
Det är först nu jag förstår vad jag ska njuta av. Det där som alla tjatade om när man var zombietrött och inte såg något ljus i tunneln. Snart har vi inga småkryp längre. Nu njuter jag. Av Kråkans sånger och av Tossens kryp. Av när de kommer överens. Av små studer av gemensam lek, de håller på att lär sig båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar