Blöjbyte/brottning

Jag kallar det blöjbyte Ossian kallar det brottning.
Reglerna är något oklara. Men i stort går det till såhär.

Lilla O infångas för aktiviteten å läggs på skötbordet. Nu går liksom startskottet. För min del gäller att få av och på en blöja, för lilla O gäller att krypa iväg så fort som möjligt. För att höja insatsen något görs det hela antingen 1 meter över badkaret eller ca 30cm från en tvättho.
Mitt vapen är att jag är starkare och har tränat på ett barn sen tidigare. Lilla Os vapen är att han kan kissa på en om man har otur, han är även sjukt smidig och snabb.

Vem som vinner? Ja även det är lite oklart. Vi är ju inte färdiga förrän blöjan är bytt men det är inte alltid den nya blöjan tas på liggandes eller ens i samma rum som bytet/brottningen påbörjades i.

Det här med jämnställdhet

Jag är för jämnställdhet!

Tycker att det är en fin tanke att man ska göra lika mycket och få lika mycket uppskattning.

Särskilt i förhållanden tror jag på jämnställdhet. I teorin alltså. I verkligheten verkar det inte funka riktigt så. Eller alltså, vad är jämnställdhet egentligen?
Vi har bott i huset snart fyra år och i helgen klippte jag gräset för första gången. Det betyder att maken gjort det tidigare. Jämnställt? Ja eller alltså det är först nu jag har kunnat klippa. Nu har vi nämligen en handjagare som kapar gräset på ett sätt som inte ger mig allergibesvär. Förra helgen stod jag och vek om massa påslakan för att få in dem i garderoben. Maken hade vikt "fel", om alla ska få plats måste man vika på samma sätt som vi/jag har gjort sen vi flyttade ihop för drygt 9(?) år sen.

Ni ser den tydliga könsfördelningen. Och helt ärligt är det inte Jämnställt även om han skulle ta över tvätten och jag gräsklippningen. För när han tvättar tycker jag oftast att han stör "min plan". Ja, jag har en plan hur skulle jag annars hinna fixa all tvätt?

Så även om vi skulle göra lika mycket och med könsneutral fördelningen så tror jag inte att uppskattningen alltid skulle vara lika.

Teori och verklighet, knepigt och inte säkert att man blir lyckligare av det.

Styling enligt O

Dagens stiltips kommer från lilla O. Det är en look som inte kräver mycket alls och går fort att fixa. Det sker i två steg och är en förälder-barn matchning. Allt du behöver är en banan och en snorig näsa vilket ju alla hem med småbarn har obegränsad tillgång till.

Gör såhär:
Ät bananen men se till att spara ganska mycket gegg i händerna. Nu tar du den ena handen bak i nacken å den andra ovanför ena örat. O brukar köra vänstersida. Nu har du fått ett schysst rufs, och mellis.
Steg två är att matcha föräldern.
Signalera tydligt att du akut behöver bli upplyft. När du blir upplyft hugg tag i en axel och gnugga din snoriga näsa mot tröjan, har du banan kvar på händerna blir det en fin bonus.
Med lite tur matchar ni nu, förhoppningsvis har ni gegget på samma sida.
Lycka till.

En perfekt lördag

Morgon med städning och handling avklarad innan lunch. Sen iväg till Lunån gårdsmejeri. Vi har varit på väg dit ett par år men inte kommit oss för.
Det var lyckat. Lite djur att titta på, gott fika och en studsmatta att hoppa på. Åsnan Knut måste vara en tåligt typ, för vi var absolut inte de första som borstade och klappade. På minus sidan hamnar att det var svårt för Kråkan att roa sig själv.
Rester till kvällsmat, underbart smidigt.
När barnen somnat körde vi uteträning tillsammans.
Alla nöja alla glada, utom kanske Mr mini som inte får amma på nätterna längre.

The sky is the limit

I onsdags gjorde vi ett besök på skansen. Vi håller på att träna lite på att inte packa som inför en polarexpedition varje gång vi ska iväg. Den här gången hade det varit bra med lite mer packning, regnkläder.
Kråkan hade stövlar å jacka iaf och Mr mini sitter ju skyddad i vagnen. Men lite väl blött blev det. Vi hoppades på uppklarnande och tog akvariet först. För mig är det den självklara höjdpunkten, älskar att se krokodilerna, hajarna och fiskarna. Sist vi var där fegade jag ur och vågade inte klappa ormen på slutet men nu klappade både jag å Kråkan ormen och jag vågade mig på spindeln också.
Det regnade fortfarande å det var lunchdax så det gick bra att vara inne ett tag till.
Efter lunch vräkte regnet ner å det kändes nästan som om vi skulle få ge upp. Men miniskansen visade sig vara under tak och som gjort för treåringar med spring i benen. Ännu ett lyckokast. Pressade ut max där och gick sen att se det enda djur Kråkan på förhand pratat om, sälarna. Det slutade regna. Alla verkade nöjda. Vi åkte bergsbanan ner, vilket är jättehäftigt om man är treår. Avslutade dagen med gott fika utanför.
Efteråt visade det sig att alla inte var riktigt nöjda. Maken var rätt besviken, för lite djur och för mycket regn.
Medan jag var asnöjd att vi klarat hela dagen utan att bli våta in på bara skinnet, klappat ormen, haft nöjda barn hela dagen och ätit god mat och fika. Kråkan var nöjd, klappa ormen få ett paraply, titta på abborrar och åka bergsbanan.

Visst hade det blivit något annat vid fint väder. Men the sky is the limit, kanske får vi träna lite mer på packningen eller på vad vi förväntar oss. Att tre av fyra är nöjda är väl rätt bra.

Hope for the best plan for the worst.

Att vara nöjd med det man presterar

I maj sprang jag blodomloppet. Det var hemskt. Det var varmt, mycket folk, dåligt organiserat vid start; vattenkontroller och mål. Ja efter mål var det inte heller helt genomtänkt.
Jag hade ett klart formulerat mål att springa snabbare än förra året. Förra året sprang jag på 38 minuter, gravid och galet nöjd när jag kom i mål. I år skulle det gå fortare. Hela loppet var en enda lång kö och när jag väl kom i mål brydde jag mig inte om att kolla tiden. Det hade ju gått skitdåligt. Efter en sur picknick kollade jag tiden på väg till bilen, 34 minuter.
Nej, jag är fortfarande inte nöjd. Det kändes inte bra.

Igår simmade jag Vansbro tjejsim, målet var 10% bättre än sist alltså under 30 minuter. Halvvägs fick jag tiden av en funktionär och då hade halva tiden gått. Det kändes lugnt. När jag kom mot mål och såg klockan såg jag att det skulle gå, om jag ökade lite lite. Så det gjorde jag och simmade nöjd i mål med 30 sekunder till godo. Trodde jag. Vår start var nog lite försenad för min måltid blev 27:43. Är jag mera nöjd bara för att jag hade marginal? Nej jag tror inte det.

Olika men lika. Båda loppen har ett resultat som är bättre än väntat. Det ena är jag nöjd med det andra inte. Fram till nu. Jag är nöjd med båda prestationerna. Jag är inte nöjd med känslan efter blodomloppet, jag hade mer att ge. Men jag kan ju inte vara missnöjd med att jag når ett uppsatt mål, det verkar ju korkat. 

Solkatt i en bur

Kan man ha en solkatt i en bur?
Fånga varje var och när och hur.

Det är lätt att glömma bort att njuta av de där miljarder underbara ögonblicken. Allt det finurliga som kråkan kommer på och alla miner och ljud som lilla O har för sig. Hur det låter när de skrattar tillsammans.

Jag önskar att jag skrev ner mer.

"jag längtar efter min säng"
"nu är det nästan som Ossian tränar för att bli stark som mig"
"är ditt kiss gult"