The sky is the limit

I onsdags gjorde vi ett besök på skansen. Vi håller på att träna lite på att inte packa som inför en polarexpedition varje gång vi ska iväg. Den här gången hade det varit bra med lite mer packning, regnkläder.
Kråkan hade stövlar å jacka iaf och Mr mini sitter ju skyddad i vagnen. Men lite väl blött blev det. Vi hoppades på uppklarnande och tog akvariet först. För mig är det den självklara höjdpunkten, älskar att se krokodilerna, hajarna och fiskarna. Sist vi var där fegade jag ur och vågade inte klappa ormen på slutet men nu klappade både jag å Kråkan ormen och jag vågade mig på spindeln också.
Det regnade fortfarande å det var lunchdax så det gick bra att vara inne ett tag till.
Efter lunch vräkte regnet ner å det kändes nästan som om vi skulle få ge upp. Men miniskansen visade sig vara under tak och som gjort för treåringar med spring i benen. Ännu ett lyckokast. Pressade ut max där och gick sen att se det enda djur Kråkan på förhand pratat om, sälarna. Det slutade regna. Alla verkade nöjda. Vi åkte bergsbanan ner, vilket är jättehäftigt om man är treår. Avslutade dagen med gott fika utanför.
Efteråt visade det sig att alla inte var riktigt nöjda. Maken var rätt besviken, för lite djur och för mycket regn.
Medan jag var asnöjd att vi klarat hela dagen utan att bli våta in på bara skinnet, klappat ormen, haft nöjda barn hela dagen och ätit god mat och fika. Kråkan var nöjd, klappa ormen få ett paraply, titta på abborrar och åka bergsbanan.

Visst hade det blivit något annat vid fint väder. Men the sky is the limit, kanske får vi träna lite mer på packningen eller på vad vi förväntar oss. Att tre av fyra är nöjda är väl rätt bra.

Hope for the best plan for the worst.