En perfekt lördag

Morgon med städning och handling avklarad innan lunch. Sen iväg till Lunån gårdsmejeri. Vi har varit på väg dit ett par år men inte kommit oss för.
Det var lyckat. Lite djur att titta på, gott fika och en studsmatta att hoppa på. Åsnan Knut måste vara en tåligt typ, för vi var absolut inte de första som borstade och klappade. På minus sidan hamnar att det var svårt för Kråkan att roa sig själv.
Rester till kvällsmat, underbart smidigt.
När barnen somnat körde vi uteträning tillsammans.
Alla nöja alla glada, utom kanske Mr mini som inte får amma på nätterna längre.

The sky is the limit

I onsdags gjorde vi ett besök på skansen. Vi håller på att träna lite på att inte packa som inför en polarexpedition varje gång vi ska iväg. Den här gången hade det varit bra med lite mer packning, regnkläder.
Kråkan hade stövlar å jacka iaf och Mr mini sitter ju skyddad i vagnen. Men lite väl blött blev det. Vi hoppades på uppklarnande och tog akvariet först. För mig är det den självklara höjdpunkten, älskar att se krokodilerna, hajarna och fiskarna. Sist vi var där fegade jag ur och vågade inte klappa ormen på slutet men nu klappade både jag å Kråkan ormen och jag vågade mig på spindeln också.
Det regnade fortfarande å det var lunchdax så det gick bra att vara inne ett tag till.
Efter lunch vräkte regnet ner å det kändes nästan som om vi skulle få ge upp. Men miniskansen visade sig vara under tak och som gjort för treåringar med spring i benen. Ännu ett lyckokast. Pressade ut max där och gick sen att se det enda djur Kråkan på förhand pratat om, sälarna. Det slutade regna. Alla verkade nöjda. Vi åkte bergsbanan ner, vilket är jättehäftigt om man är treår. Avslutade dagen med gott fika utanför.
Efteråt visade det sig att alla inte var riktigt nöjda. Maken var rätt besviken, för lite djur och för mycket regn.
Medan jag var asnöjd att vi klarat hela dagen utan att bli våta in på bara skinnet, klappat ormen, haft nöjda barn hela dagen och ätit god mat och fika. Kråkan var nöjd, klappa ormen få ett paraply, titta på abborrar och åka bergsbanan.

Visst hade det blivit något annat vid fint väder. Men the sky is the limit, kanske får vi träna lite mer på packningen eller på vad vi förväntar oss. Att tre av fyra är nöjda är väl rätt bra.

Hope for the best plan for the worst.

Att vara nöjd med det man presterar

I maj sprang jag blodomloppet. Det var hemskt. Det var varmt, mycket folk, dåligt organiserat vid start; vattenkontroller och mål. Ja efter mål var det inte heller helt genomtänkt.
Jag hade ett klart formulerat mål att springa snabbare än förra året. Förra året sprang jag på 38 minuter, gravid och galet nöjd när jag kom i mål. I år skulle det gå fortare. Hela loppet var en enda lång kö och när jag väl kom i mål brydde jag mig inte om att kolla tiden. Det hade ju gått skitdåligt. Efter en sur picknick kollade jag tiden på väg till bilen, 34 minuter.
Nej, jag är fortfarande inte nöjd. Det kändes inte bra.

Igår simmade jag Vansbro tjejsim, målet var 10% bättre än sist alltså under 30 minuter. Halvvägs fick jag tiden av en funktionär och då hade halva tiden gått. Det kändes lugnt. När jag kom mot mål och såg klockan såg jag att det skulle gå, om jag ökade lite lite. Så det gjorde jag och simmade nöjd i mål med 30 sekunder till godo. Trodde jag. Vår start var nog lite försenad för min måltid blev 27:43. Är jag mera nöjd bara för att jag hade marginal? Nej jag tror inte det.

Olika men lika. Båda loppen har ett resultat som är bättre än väntat. Det ena är jag nöjd med det andra inte. Fram till nu. Jag är nöjd med båda prestationerna. Jag är inte nöjd med känslan efter blodomloppet, jag hade mer att ge. Men jag kan ju inte vara missnöjd med att jag når ett uppsatt mål, det verkar ju korkat. 

Solkatt i en bur

Kan man ha en solkatt i en bur?
Fånga varje var och när och hur.

Det är lätt att glömma bort att njuta av de där miljarder underbara ögonblicken. Allt det finurliga som kråkan kommer på och alla miner och ljud som lilla O har för sig. Hur det låter när de skrattar tillsammans.

Jag önskar att jag skrev ner mer.

"jag längtar efter min säng"
"nu är det nästan som Ossian tränar för att bli stark som mig"
"är ditt kiss gult"

Tandläkareffekten

I morgon ska jag på ett mycket uppskjutet besök hos tandläkaren. Jag har bokat av och bokat om men imorgon ska det ske.
Så självklart kör jag tandtråd ikväll. Det är säkert ett par månader sen sist. För helt ärligt så prioriterar jag sömnen. Det tar bara fem minuter tänker alla tandhyginister därute. Jaha, hur lång tid har jag som jag behöver sova ikapp då? Betydligt mer än fem minuter!
Men ikväll kör jag tandtråd för att fjäska lite för tandläkaren som kommer rota runt i min mun i 10min å sen ta galet mycket betalt.

Hatt

Förra våren sydde jag en solhatt till mig. Jag lovade mig själv att inte göra om det. Runda saker är inte alltid det roligaste att sy.
Nu har jag sytt en solhatt till lilla O. Det gick fort, började igår kväll och klart nu.
Om inte foder ska i. Fördel med enkelt tyg är att det är svalare nackdelen är UV skyddet blir sämre. Med foder kan man dessutom fästa snören lite snyggt så man kan knyta fast den.
Tål att tänkas på.

Om jag lägger mig ner och dör lite här.

Måndagar har blivit lite av min träningsdag. Jag har båda barnen hemma på dagen och det kan vara urmysigt eller totalt kaos. I vilket fall är det skönt att få lite frisk luft och rörelse på kvällen. Numera har jag dessutom oftast sällskap när jag springer vilket ju gör att man orkar lite till, för man vill ju inte vara den som ger upp.

Igår var planen att springa två varv runt elljusspåret i prattempo. Jag kände redan efter första uppförsbacken att det inte skulle bli nån promenad i parken direkt. Kände mig tung som en elefant och rätt energilös. Men det kan man ju inte säga. Så vi sprang på där och mot slutet av andra varvet hör jag mig själv fråga om vi inte ska ta ett tredje varv.
Varför då? Ja liksom varför inte. Om jag ändå känt i två varv att jag vill lägga mig ner och dö lite så kan jag väl göra det ett varv till. Så vi körde ett tredje varv. Det blev inte jobbigare än de två innan och självförtroendet hamnade på topp.

Man orkar mer än man tror.
Det är lättare när man är två.
När man bara vill lägga sig och dö lite så kan man lika gärna fortsätta.