Måndagar har blivit lite av min träningsdag. Jag har båda barnen hemma på dagen och det kan vara urmysigt eller totalt kaos. I vilket fall är det skönt att få lite frisk luft och rörelse på kvällen. Numera har jag dessutom oftast sällskap när jag springer vilket ju gör att man orkar lite till, för man vill ju inte vara den som ger upp.
Igår var planen att springa två varv runt elljusspåret i prattempo. Jag kände redan efter första uppförsbacken att det inte skulle bli nån promenad i parken direkt. Kände mig tung som en elefant och rätt energilös. Men det kan man ju inte säga. Så vi sprang på där och mot slutet av andra varvet hör jag mig själv fråga om vi inte ska ta ett tredje varv.
Varför då? Ja liksom varför inte. Om jag ändå känt i två varv att jag vill lägga mig ner och dö lite så kan jag väl göra det ett varv till. Så vi körde ett tredje varv. Det blev inte jobbigare än de två innan och självförtroendet hamnade på topp.
Man orkar mer än man tror.
Det är lättare när man är två.
När man bara vill lägga sig och dö lite så kan man lika gärna fortsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar