Världsarv

Sen så länge jag blev medveten om det har jag samlat på världsarv.
Det är lite av en tävling med min mamma. Fast tävling är fel ord, det är mer en glädje i att kunna prick av ännu ett världsarv från listan.

Varför? Bra fråga. Men det är ett bra sätt att få se saker som är vackra och intressanta och som berättar en historia. Sverige har 14 världsarv, jag har sett hälften. Jag har ett dröm världsarv och det är Petra i Jordanien. Att få kliva in där bland klipporna och upptäcka en stad. Ett av de vackraste jag har sett är St Catherine i Egypten. Mitt ute i öknen ligger ett kloster. Liksom uppklämt vid en bergssida. Här finns Moses brinnande buske. Här finns även horder av turister. Och jag misstänker att detsamma skulle uppstå i Petra. Där jag bara vill hitta lugn och ro vill även andra horder av turister hitta lugn och ro och den bästa fotovinkeln och få det häftigaste minnet.

Många av världsarven är hotade. Av miljön, av turister och av ekonomiska intressen. Eller snarare ekonomiska ointressen. Visst vill vi att världen ska vara underbar, vacker och gratis. Men faktum är att många av världsarven har kostat massor att bygga upp, även om inte vi betalade. Är det då inte mer än rätt att vi ska betala för underhåll för att de ska kunna bevaras. Ibland rusar livet på lite för fort, man tittar lite hastigt ner i Falu gruva och tänker jaha. Men om man stannar upp ett ögonblick och tänker på alla människoöden och liv som var förknippade med gruvan. Då blir bilden kanske en annan. Eller tänk på Falukorv och den röda färgen, biprodukter från gruvan.
Visst är världsarven vackra men det är historien som gör de värda att bevara. Jag vill stå där i Petra i linnebyxor och höra en entusiastisk guide gestikulerande prata om människorna som bodde där. Jag vill stå där och se historien bli levande.