När man får barn utvecklas livspuzzlet inte som från ett 100 bitars till ett 500 bitars utan som från 50bitars med ram till 500bitars i 3D.
Varför heter det egentligen att man får barn? Ingen jag känner har fått barn. Inte någon. Ingen jag känner har berättat att de kom hem en dag och då hade storken (inte posten eller DHL heller) varit där och levererat en liten skär och knubbig bebis. Nej, verkligheten är att de flesta har kämpat jäkligt hårt för sina småknytt. Antingen med att bli gravida, komma igen efter missfall, överleva graviditeten eller med jobbiga förlossningar. Att säga att man då får barn känns avlägset. Kanske är det därför vi älskar våra små så mycket, för att det inte är enkelt.
Åter till livspuzzlet. Ett uttryck som jag inte gillar och inte förstod innan knyttet dök upp i ekvationen. Innan funkade det ju även när bitarna var dåligt tillsågade och man kunde lägga ut det lite hur som. Nu är det plötsligt superprecision som gäller. Det är inte bara en person till som ska passa in i motivet. Det är en helt ny dimension av tillvaron. Det är klart att det tar lite tid innan man har kommit på hur detta nya puzzel fungerar. Men jag tror att vi har lagt ramen och börjar se motivet ganska klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar