Nästa år...

Eftersom jag inte tror att man kan starta ett nytt liv den första januari varje år så presenterar jag redan nu en plan för 2014.

En plan tävlingsplan, eller motionlopps plan om ni så vill.

Tjejvasan
Göteborgsvarvet
Blodomloppet
Tjejvättern
Något vansbrosim (?)
Tjejmilen
Något Lidingölopp (?)
The Tunnelrun

Ja å så hade jag visst lovat mig själv nån sorts multi event.  Kanske får prioritera lite i listan har ju the early birds att tänka på.

1 år

Det här med att inse att tiden går fort, eller framåt.

Vi firade lilla Os 1 års dag i helgen.

Det är helt underbart vad de lär sig på ett år. Från att inte kunna något och allt är nytt så lär de sig saker varje dag.
Det är en fantastisk gåva att få vara med och se utvecklingen. Från att de kan titta och skratta till sitta, krypa, klättra, gå (nja inte riktigt), äta och prata. Det tar aldrig slut.
Jag tänker ibland på Os enorma driv att lära sig saker och jag undrar när det avtog för en själv. Jag kan minnas att jag brann och kämpade hårt för att lära mig åka skridskor. Men sen då? Vart tog utvecklingen och nyfikenheten vägen? Drivet och kämpaglöden, glädjen i att klara av något.

Hål i huvudet

Just nu vill jag ha ett hål i huvudet.
Så att jag kan dra ut det onda.

Ikväll ska jag ju ut å springa i en backe. Helst utan huvudvärk.

Traktor + plog = ?

Det här förstår inte jag.

Traktor + plog.
Lägg till en åker och verbet blir plöjer.
Lägg till snö på en väg då plogar man.

Varför?

Man kan jobba hela dagarna

Ikväll var det många tankar som behövde komma ut ur Kråkan innan han kunde somna.

Eftersom jag jobbar nu hinner vi inte prata lika mycket som vi brukade. Jag saknar det. Särskilt när jag som nu varit borta i helgen och missat ännu mer. Nattningen har blivit min mysstund, även om jag ibland helst vill att han ska somna.

Idag berättade han att en kompis på förskolan sagt att man kunde jobba hela dagen. Kråkan lät både lite chockad och lite frågande, kunde detta vara möjligt?

Jo, sa jag och förklarade att ibland jobbar ju jag också hela dagar. Men ibland kommer jag hem tidigare.

Kände lite hur det ständigt dåliga föräldrasamvetet började växa. Men han var nöjd.
Ett tag.
Sen kom det:

"Idag lekte X,Y,Z (de andra treåringarna på förskolan) och jag Jobba hela dagen. "

Jaha liksom, vad säger jag nu?
"hur gör man då?" klämde jag till med.

"Man behöver spagetti, majs och turkisk youghurt"

Det var hela instruktionen. Jag antar att den sammanfattar att man behöver matlåda men att resten av vad vi gör på jobbet är en aning luddigt.

Tur att jag slutar lite tidigare imorgon.

Hopp snopp och snippa

Med en hoppande och skuttande treåring i huset får man höra det mesta. En del saker märker man att han har funderat länge på andra är helt spontana och självklara för honom men väcker en del eftertanke hos en själv.
Hos en treåring finns inte de värderingar som vi senare lägger in i ord. Ord är ord och man kan sätta ihop dem lite som det passar för tillfället. Man prövar sig fram.

Jag och kråkan har tvättat händer och det är dax att kliva av pallen.
Jag säger "hopp" kråkan hoppar och säger "snippa".
Något förvirrad undrar jag vad som hände.
Vad sa han?
Varför då?
Hur tänkte han nu?

Allting är så logiskt!
Hopp rimmar på snopp!
Tjejer har snippa istället för snopp!
Alltså borde man lika gärna kunna säga snippa när man hoppar!

Fast jag har inte hört det igen så det kanske inte gav samma klang.

Snopp, snapp, snut
så var sagan slut.

Tiden läker alla sår

Det är möjligt.
Det tar tid.
Tiden går så otroligt långsamt ibland.
Idag är det den 11e september. En av årets långsammaste dagar.
Tiden går bara framåt.