Att våga vara den man hittar.

Jag tror nog att det är nyttigt. Det där som de flesta verkar göra lite grann emellanåt.

Hitta sig själv!

Men varför letar en del på så konstiga ställen? Varför tror en del att deras rätta jag befinner sig på en klippa på andra sidan jorden? 

Inget fel på klipporna på andra sidan jorden. De är säkert fina men är du säker på att det är du som är där?

Det är klart att det är läskigare att leta där man står. Att fundera över vad det är som är "jag" i mitt liv och vad som är andras förväntningar och vad man gör av bara farten.

Nej. Jag har inga svar. Jag kan inte hitta dig. Jag kan hitta min bild av dig, det avtryck som du ger och hur jag förhåller mig till det. Jag kan stå vid sidan av men det är din skattjakt.

Jag tror på att göra mycket av det vi älskar. Även om det är svårt.
Jag tror på att skrika från hustaken. Om det är det som behövs.
Jag tror på en stubbe i skogen. När verkligheten är för nära.
Jag tror på att vi ibland mår bra av att inte tänka och inte leta. Att bara få flyta med och vara.

Vågar du vara den du hittar när du letar? Om det visar sig att den du är bestiger berg på andra sidan jorden. Säger du upp dig då? Packar kappsäcken och åker. Tänk om du upptäcker när du är där att den du egentligen är är en trevlig typ som håller upp dörren åt andra, gillar rött vin och orientering.

Surprise!