Det blir inga fler barn. Det räcker bra med de två musketörer vi har. Barn är söta, underbara och väldigt mycket kärt besvär.
Men det gäller att kunna hålla alla vid liv och gärna gott humör. Och det krävs inte en allt för lång rundvandring här hemma för att se vad som håller på att stryka med.
Blommorna!
De för en tynande tillvaro i väntan på att hamna i den eviga kompostpåsen eller räddas i sista stund till ännu ett tag av bortglömd närvaro.
Vi har klart och tydligt nått en gräns för vad vi klarar av. Två barn och blommor.
Fast det finns ju plastblommor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar