Tantvarning!

Större delen av vintern har jag gått med broddar. Snabbt, säkert och välbehövligt. Gångvägarna har periodvis varit med skridskobana än gångväg. Broddar har varit livräddaren  många promenader. Bland mina vänner har det diskuterats tantfaktorn i att gå med broddar och vi har varit rätt överens om att brutna ben inte är så käckt det heller.

Nu tillbaks på jobbet träffar jag flera som har råkat ut för halkan. Ingen av dem har använt broddar pga tantfaktorn. Så här kommer en liten lista på saker som tydligen är betydligt coolare än broddar:
# 16 dygn på lasarettet med ett lårben som gick av
# bruten överarm och ledkula som är helt ur, sjukskriven 3 månader i första vändan sen ska de se vad de kan göra åt ledkulan
# rullstol och hela underbenet i gips, minst 10 veckor
# stålställning för att stabilisera en nästan totalkrossad fotled.

När jag har föreslagit broddar har de flesta sagt att de ska fundera på det. Fundera på vad då undrar jag? Fundera på om det är roligt att inte klara sig själv för att göra saker? Fundera på om det är värt ca 200 kronor (16 dygn på lasarettet a 80 kronor = 1280, men då ingår ju maten )? 

Anledningen till att tanter har broddar är för att de har levt länge och är kloka nog att förstå att man kan slå sig när man halkar omkull. Anledningen till att inte ha broddar är att det kan vara roligt för andra att se när man febrilt viftande med armarna dråsar i backen. Och det är ju härligt att så många känner att de vill bjuda på sig själva, det är generöst och storsint. Tyvärr tror jag inte sjukvården uppskattar det alla gånger. Men alla kan ju inte ha humor.

Man bör lita på tanter, de har varit med länge och vet vad de talar om. (Fast ibland bör man nog bara nicka och se glad ut.)