Tantvarning!

Större delen av vintern har jag gått med broddar. Snabbt, säkert och välbehövligt. Gångvägarna har periodvis varit med skridskobana än gångväg. Broddar har varit livräddaren  många promenader. Bland mina vänner har det diskuterats tantfaktorn i att gå med broddar och vi har varit rätt överens om att brutna ben inte är så käckt det heller.

Nu tillbaks på jobbet träffar jag flera som har råkat ut för halkan. Ingen av dem har använt broddar pga tantfaktorn. Så här kommer en liten lista på saker som tydligen är betydligt coolare än broddar:
# 16 dygn på lasarettet med ett lårben som gick av
# bruten överarm och ledkula som är helt ur, sjukskriven 3 månader i första vändan sen ska de se vad de kan göra åt ledkulan
# rullstol och hela underbenet i gips, minst 10 veckor
# stålställning för att stabilisera en nästan totalkrossad fotled.

När jag har föreslagit broddar har de flesta sagt att de ska fundera på det. Fundera på vad då undrar jag? Fundera på om det är roligt att inte klara sig själv för att göra saker? Fundera på om det är värt ca 200 kronor (16 dygn på lasarettet a 80 kronor = 1280, men då ingår ju maten )? 

Anledningen till att tanter har broddar är för att de har levt länge och är kloka nog att förstå att man kan slå sig när man halkar omkull. Anledningen till att inte ha broddar är att det kan vara roligt för andra att se när man febrilt viftande med armarna dråsar i backen. Och det är ju härligt att så många känner att de vill bjuda på sig själva, det är generöst och storsint. Tyvärr tror jag inte sjukvården uppskattar det alla gånger. Men alla kan ju inte ha humor.

Man bör lita på tanter, de har varit med länge och vet vad de talar om. (Fast ibland bör man nog bara nicka och se glad ut.)  
 

Vårtröst

 Så här års behöver man lite tulpaner för att orka med. Ett litet löfte om att våren är på väg. Snart, kanske redan nästa vecka.

Man behöver näring också, främst i form av gott fika. Därför blev det kolakakor och kaffe. Födelsedagskortet kommer hamna hemma hos någon som fyller år snart. Det fick följa med i bilden eftersom jag är så löjligt nöjd med allt sånt som jag gör.

Posten

Jag och posten har ett långtgående vendetta. Det går i stort sett ut på att jag använder posten så mycket jag kan, dvs jag postar gärna brev och kort när tillfällen ges. Postens motdrag mot detta är att så ofta tillfälle ges försena min post, skicka den fel eller hävda att jag inte bor där jag bor.

Priset går till brevbäraren i Uppsala som hade signerat på brevet att adressaten var okänd och förnekade det när jag haffade honom i trapphuset nån vecka senare. Med motiveringen att det var en vikarie, typ kanske jaha. Tycker det vore himla bra om postens vikarier var läskunniga då mitt namn stod både på dörren och nere i trapphuset, och så klart på brevet. 
Den senaste grejen är ett landstingsbrev som det har tagit mig nästan två veckor att få. Snailmail är bara förnamnet.
Vad gör posten med min post? Vad har jag gjort för att förarga posten? Eftersom jag har flyttat ett antal gånger och problemet håller i sig kan det inte vara en enskild brevbärare som jag har förargat utan detta måste vara en större sammansvärjning.
Beror detta på att jag envisas med att skicka julkort?

Den här brevlådan för skräppost står i Gävle. Undrar om den ingår i postens nya satsning. Den borde kunna spara en del personal då jag antar att dom inte tömmer den klockan 10:00 varje dag.

Lånar lite till

Eftersom hjärnan inte direkt jobbar på högvarv just nu lånar jag lite mer text.

Just den här lånar jag eftersom den får mig att gå igång. 

Det finns många som har relationer som inte är bra. Relationer till personer man älskar,

eller relationer till vänner och arbetskamrater. Att springa för livet kanske inte alltid

är det bästa men i en del fall önskar jag att flera vände ryggen och sprang. I andra fall

önskar jag att fler stannade och slogs. Framförallt önskar jag att alla var bättre på att

ta hand om sig själva.  

Det är Sara Vargas bidrag i melodifestivalen, jag har klippt bort refrängen mellan

verserna för att ni ska slippa läsa den så många gånger. 

Du säger att du har förändrats
Att du aldrig menade att slå
Du säger att allt har förändrats
Om jag ville, så skulle jag förstå
Man skadar inte den man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Jag lever med mina minnen
Och sår som ingen kan se
Jag lever med mina minnen
Försöka glömma är ingen idé
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Och jag älskar livet
Det får du inte ta ifrån mig
För om nu hat är motivet
Så finns där inget hat hos mig

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det aldrig värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå

Kattdrömmar

Just nu vill jag vara en katt.
En brandgul katt med fluffig päls.
Jag vill ligga på trappan som är värmd av solen.
Jag vill borra in nosen i min mjuka päls och känna hur solen strålar.
Jag vill somna ett tag. Men sen vill jag vakna, känna att den sidan som varit bort från solen är kall. Sträcka ut hela kroppen i en sån där härlig kattrörelse och lojt gå därifrån.
För man kan inte sova hela dagen, och det finns andra trappor som behöver besök. 

Videungarna vaknar

Det är härligt och ofrånkomligt.  Det är nu det händer. Det blir vår. Videungarna vaknar och knopparna gör sig beredda på att brista. Fåglarna kvittrar och skatorna flyger runt med för stora pinnar i näbben.
Än är det ett litet tag kvar, men visst börjar det bli dax att träna på andra versen. 
 

Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskens öga ser på dig
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.
Text: Zacharias Topelius

Charmkurs för busschaufförer

Borlänges lokalbuss är oftast kanon.
Och då jämför jag med Uppsalabuss, där jag har åkt med bussar som man fått stått och hålla i dörrarna för att de ska vara stängda. Busschaufförer som kör efter principen gasa nu och bromsa sen (kanske). Där det är en fördel om bussen är lite överfull eftersom man vet att man då kommer stå kvar där man står och inte kastas som en liten vante genom hela bussen när chauffören kommer på att han ska stanna eller svänga.

Men i onsdags tror jag minsann att chaufförerna hade gått på samma charmkurs som de i Uppsala. På morgonen öppnade han inte dörren bak för en barnvagn med motiveringen att dörrarna var trasiga. Ett par hållplatser senare gick dörrarna upp när folk skulle på och av. De med vagn klev då av bak, vilket är lättast om man har vagn. Busschauffören blir upprörd och börjar prata om att han ju faktiskt hade sagt att dörrarna var trasiga och att man skulle gå av där framme istället.  Klart som korvspad man går av bak om dörrarna är öppna istället för att försöka pressa sig förbi mötande resenärer med en vagn som tar upp hela bussgången.
På vägen hem fick busschauffören möte precis när vi skulle svänga in på en bussgata. Ja, hemska tanke det var en vanlig bil på bussgatan. Bussgatan är enfilig så det går inte att mötas. Istället för att stanna där hon var när hon (och alla andra i bussen) såg bilen så kör hon fram och ställer sig i vägen och vinkar åt den mötande bilen att den får backa. Och där står vi ett tag som en get som stångar på en sten. Klart som korvspad att bilen inte vill backa 200 meter när busschauffören kan backa 3 och  släppa förbi dom. Vad som rörde sig i busschaufförens huvud kan man bara undra. Tillslut backar busschauffören lite lite, lagom för att bilen ska komma förbi om den kör halvt ner i diket.
Det är det som kallas för service.
Och nej, jag ropade inte hejdå när jag klev av. Det vågade jag inte.

Om busschaufförerna nu tycker att det är så jobbigt att ha passagerare men ändå tycker att det är ett roligt jobb att köra runt runt i stan. Kan de då inte ta sin privata bil, låsa dörrarna, och sen bara köra runt runt?
Ja, alla får ha en dålig dag på jobbet. Men varför måste jag träffa dem samtidigt?

Världens bästa jobb

Världens bästa yrke
Världens bästa arbetsplats
Världens bästa kollegor

Det är härligt att vara tillbaks i verkligheten igen. Det innebär inte att jag spekulerar mindre men det innebär tyvärr mindre tid att skriva ner det.

Stickar just nu på en tröja till Kråkan, har tack vare vasaloppet kommit en bit på väg.