Det känns ibland som att tiden står stilla. Att den liksom väntar lite innan den tar sats och hoppar till.
Och innan vi vet om det är lillikillen ett halvår gammal.
Jag äter ägg till frukost.
Löparskorna bär mig på 5km rundor.
Det går inte alltid fort men det går framåt.
Det är väl dit vi är på väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar