Att ge och ta.

Det finns alltid folk i ens omgivning som tar enormt mycket energi av en. Det är personer som pratar högt i telefonen på bussen eller ännu värre i den tysta avdelningen på tåget. Det är personen som såsar runt med kundvagnen och gör oplanerade stopp precis framför fötterna på dig (och den personen är nog jag). Det finns personer som hela tiden med små små kommentarer underbygger ens humör tills man plötsligt inser att man står precis på "gå hem och gråta"-gränsen alternativt "snart slår jag till dig"- gränsen.

Sen finns det underbara människor som liksom utan att veta om det förgyller hela ens dag, hela ens liv. Även det förmodligen helt utan att veta om det. Genom små kommentarer och gester. De är förebilder som får en att bita ihop och orka le en stund till. Som får en att tro att allt är möjligt. Och framförallt som får mig att komma ihåg att man kan det man vill, det gäller bara att ta tag i det.