Jag är en vuxen kvinna!

Jag undrar när det hände?
När blev jag egentligen vuxen. Det måste ha smugit sig på lite långsamt. Kan minnas ett skämtsamt räknande av vuxenpoäng när man flyttade hemifrån, ihop, ICA-kort, mm. Men sen då? Var det när man jobbade och liksom klarade sig själv, bogserade bilen till verkstaden, när vi köpte kött i låda direkt från gård första gången (och jag fick köra ut i snöstorm och hämta det), när jag gifte mig, köpte huset eller fick barn.

Det som det egentligen handlar om är att jag är en vuxen kvinna fullt kapabel att ta hand om mig själv. Och att jag idag har betalat någon annan för att plocka min ögonbryn. Samt att jag tyckte det var lite pinsamt innan.  Men rådande tidsbrist hade försatt mina ögonbryn i ett skick jag inte hade tid eller ork att reda ut. Som den fullt kapabla kvinna jag är bokade jag då en tid hos min frisör och gick dit för att få problemet ur världen. Efteråt kan jag känna mig lite stolt att jag faktiskt skämde bort mig själv med detta samt ångra att jag inte drog i med en ansiktsbehandling (eller en massage!) när jag ändå var igång att ta hand om mig själv.

Varför kändes det så fånigt innan. För att erkänna att man är fåfäng? För att erkänna att någon annan ska göra det? För att jag borde göra det själv?

Det är ju inte direkt så att jag skäms för andra saker som får mig att må bra. Cykla till jobbet, sticka, pyssla, träning eller umgås med vänner.

En bekräftelse på att man är vuxen är att man blir glad när de frågar efter leg på systemet.