Nu i rosa!

Eftersom kråkan har vattkoppor är han hemma och är prickig.
Imorgon kommer han få vara hemma med en mamma som är mera rosa än vanligt. Jag är insmord med kylbalsam.
Kråkan har fått prickarna och jag har fått kliandet. Förmodligen någon allergisk reaktion mot något, enligt sjuksköterskan på Previa. Jo tack det tror jag också.
Som den förutseende mamman och underbara farmaceut som jag är så köpte jag i fredags med mig kylbalsam hem. Men inte kunde jag väl tro att det var på mig det skulle hamna.
Det gäller att vara förberedd på det oväntade.

Hur gick det för strumpan?

Strumpan blev upphittad, avslutad och är nu hos sin rätta ägare. Där kommer den att värma ett par mycket små fötter. Glömde att fota den på foten.

Förnimmelse av lycka

Ljudet av lycka kom till mig på en grå strand, vi stod där i dimman och tittade ut över vattnet.
Novembergrått med dämpade toner och dimman son dämpade alla ljud.
Så plötsligt i luften ljudet av fjädrar innan vi kan se fåglarna. Ut ur dimman lösgör sig en plog med svanar. 9 stycken. 18 vingar som virvlar dimman.
Ett ljud som inte går att beskriva i en miljöbild som var helt fantastisk.

Det är möjligt att bilden är vackrare i mitt minne än vad det var i verkligheten.
Det är möjligt att jag förtränger sådan som kalla händer och missnöjda barn.

Men mitt minne av det är fantastiskt vackert. Och det är det minnet jag tänker behålla. Min bild av verkligheten

När en strumpa är försvunnen..

Efterlyser min stickning!
Visserligen har jag inte tid att sticka något just nu men det vore ju bra att deta vart den är.

Det är en rosa socka, nästan färdigstickad.

Den enda strupmtjuv jag känner bor i Täby och har jag har haft stickningen efter mitt senaste besök där.

Det är inte så roligt att sticks så att jag vill börja om. Det är dessutom den första sockan i ett par, risken finns att det inte blir något par om den inte kommer fram. Den sågs sist hemma i soffan eller på bussen eller på jobbet. Eller möjligen....   Jag har ingen anning, jag jobbar för mycket och pysslar för lite.

Överväger sticka en halsduk istället, till någon vuxen som inte riskerar växa ur den.

Vad som är viktigt.

När man är sjuk önskar man sig bara en sak.
Det enda som egentligen är viktigt.
När nämligen att få vara frisk.

Lilla kråkan har sovit på barnavdelningen igen. Den här gången var det andningen som krånglade. Falsk krupp som fick övervakas under en natt. Adrenalin för andningen och äventyr för att sova gott. Det var skönt att imorse få vakna av små (fast de kändes som väldigt stora) snarkningar från spjälsängen. Nu är han hemma, hängig och rosslig men rätt god och glad.

Men tänk vad mycket vi önskar när vi är frisk och vad lite det spelar roll när vi är sjuka. Eller som nu när någon annan är sjuk och allt jag önskar är ett friskt barn. Allt annat som kändes viktigt glöms bort ett tag och man fokuserar på varandra på att vara nära och mysa med varandra.

Vem bestämmer värdet?

I fredags åkte jag tåg.
Med två väskor fyllda med saker. Saker med ett otroligt värde, för mig och för den det skulle till.
Värdet för någon annan var förmodligen litet eller obefintligt. Det var ju mest papper och kartonger.

Vem är det som bestämmer vad något är värt?

Låt ingen annan bestämma vad dina saker är värda!
Låt ingen annan bestämma vad du är värd!

Blogga om pyssel, eller pyssla med bloggen

Mycket besviken upptäckte jag i morse att det inte var Naturmorgon på radio.
Fast tiden var rätt. Det visade sig vara helt fel dag.
Vilket visserligen var trevlig eftersom det innebar att det var fredag.

En annan P1 höjdare uppenbarade sig dock på eftermiddagen. Nämligen Spanarna.
Oftast underbart.
Och den här gången väldigt träffande.
Tyvärr pysslar jag för lite med bloggen för att kunna infoga ljud så ni får själv klicka er  vidare på dagens program och dra fram ca 20 minuter. Inslaget om trenden med bloggar om pyssel är ca 10 minuter långt.