Nja kanske inte riktigt. Men det märks att det är en annan liten person som bor hos oss nu. Det är inte Kråkan i repris.
Kråkan presenterar sig numera som storebror. Vilket är gulligt på många sätt men även lite beklämmande. Min egen Kråka är inte längre bara sig själv utan en del i syskonskaran. Delvis stolt, delvis svartsjuk och delvis mycket uttråkad.
Det är inte så kul att vara hemma med mamma och en lillebror som är för liten för att leka och som mest har ont i magen och svårt att somna. Jag kan inte på långa vägar ersätta hela Karusellen (förskolan) och det är inte meningen heller. Vi lullar runt härhemma och har det småtråkigt och nästa år blir det förhoppningsvis roligt att gå dit.
Själv mår jag inte heller som efter att Kråkan hade landat. Det är lättare att få ett barn till. Hur konstigt det än kan verka. Visst är man ottillräcklig när båda vill sitta i knä och ingen riktigt får som de vill. Men vardagen är inte lika grå och tuff som den var när Kråkan kom. Och nu är det Kråkan som står för mycket av ljuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar