Jag tror att jag är smittad. Med halsont och feber. Inte oväntat men ovälkommet.
Jag är även smittad av det här med traillöpning. Det är mer välkommet.
Skogen, lugnet, naturen och så jag som flåsar fram som en vinterstel noshörning.
Men det ska nog bli ordning på det oxå.
En liten undran dök upp häromdagen.
Varför äter man goda saker snabbt?
Det kanske inte gäller alla och kanske inte allt. Tanken väcktes när lilla O mer kastade ner kiwibitar i svalget än tuggade och smakade. Det kan vara det godaste han vet, just då iaf.
Är det så att det inte ligger i vår natur att njuta av mat. Att det mer är föda och smakar det gott är det bra för då går det fort.
För kråkans del är det inte mycket som är gott nu. Misstänkt halsfluss, försöker muta med glass och får till svar
- jag tror jag sparar glassen till mellis.
Hälsningar från sjukstugan.
Lilla O leker borta.
Det kan gå till på två sätt.
1. Man gömmer något bakom ryggen, visar fram två tomma händer å säger ahha. Mycket nöjd.
2. Man lägger en liten sak i en större sak. Ex: tekotte i mormors temugg, glasburk i tvättmaskinen eller blyertspenna i vattenkannan.
Det är roligt nästan jämt. Utom när jag liksom kan känna hur min livslängd förkortas och håren blir gråa. Men så lägger han huvudet på sned å ler....
Då tänker jag att det här blir farligt.
Halv sex börjar "I drömmarnas trädgård".
-Äntligen börjar det mamma. Äntligen.
Jo för vi fick vänta säkert 2 minuter innan det drog igång imorse.
Nu ikväll vaknar jag lätt förvirrad i Antons säng. Varför har inte Simon väckt mig? Vad är klockan? Tänkt han att jag skulle sova här hela natten?
Tittar ner från sängen, ser två par ben. Ett par tillhör O, de ligger stilla i spjälsängen.
Det andra paret är Simons. De sticker ut från fotöljen, de benen ser också sovande ut.
Klättrar ner, Simon följer efter och säger något i stil med "20:00" vad han nu kan mena med det ?. Lägger mig i min säng. Inser att det är klockan han pratat om. Inser att jag behöver sova.
Imorgon 5:30 börjar ju drömmarnas trädgård, äntligen.
God natt
