Jag har gått in i väggen.
Inte den där berömda väggen som så många andra verkar träffas av som jobbar för mycket och har kastat upp alla bollar i luften och hoppas kunna fånga dem.
Nej jag har gått in i en mycket fysisk vägg. Den liksom bara var där när jag skulle vända mig om.
Näsblod, bula i pannan och blåmärken fick sällskap av en hjärnskakning som fortfarande så här en vecka efter ger en del jobbiga följder.
Det här med illamåendet till exempel. Eftersom jag mår illa undviker jag gärna att äta, eftersom det hjälper. Men tillslut blir man ju hungrig (eller yr) och då måste man ju äta. Vad som helst! Hur mycket som helst! Detta resulterar så klart i att jag blir illamående igen. Det är lite som att vara gravid faktiskt, hoppas det här går över fortare.
Nu sitter jag i ett hus som luktar nybakad kaka och vet inte om jag är illamående, hungrig eller bara trött.
Äta eller inte äta? Kakan är inte på menyn, den ska på grabbhelg i Hudiksvall, men en liten macka kanske eller ska jag bara borsta tänderna och gå och sova.
Ooo dessa i-lands problem!
