torsdag 23 juni 2011

En del av verkligheten.

Den del av verkligheten som jag jobbar i styrs väldigt mycket av vad det är för datum.
På apoteken finns det en del datum som är viktigare än andra. Det är pension, barnbidrag och lön. Då är det som mest folk.
En del tro inte att det är sant när jag säger det. Men så är det. Folk har inte råd med sina mediciner. De väntar tills de har fått pengar, hämtar bara en del av medicinerna. Ibland träffar det en hårdare än annars. Som när man inser att medicinerna nog inte är det enda de inte har råd med. När det är barn inblandade. När det är mediciner som "egentligen" inte är dyra utan kostnaden är under 200kr eller 100kr, som alla borde ha råd med.

En annan del av verkligheten är allt man får höra.
Om allt som alla har varit med om. Mycket roligt får man höra, men mycket tråkigt också. Folk som mår dåligt, folk som far illa. Illa bemötta och illa behandlade i vården. Illa behandlade av någon de älskar. Olyckor och tråkigheter som de råkar ut för.
Det är svårt ibland att dra en gräns för hur mycket jag ska lyssna. En del behöver få berätta och prata. Andra kan prata en evighet. Andra kanske skulle behöva prata.