En dag att minnas.

Idag är en dag att minnas, att minnas på, att påminnas om.

Det är minnesdag för förintelsen.  För att vi aldrig ska glömma.
Men hur kan vi som inte minns eftersom vi inte fanns då komma ihåg. Vad är det vi ska komma ihåg? Att alla är lika mycket värda. Att se varandra i ögonen och mötas som människor.

Varför inte fråga någon som minns? Har du tillgång till någon som levde då så passa på och fråga hur det var. Bara för att Sverige inte var med i kriget betyder inte att det var en isolerad ö där livet fortsatte precis som innan. Fråga hur det var, hur det fungerade med saker och ting. Om inte annat så kanske ni får en trevlig pratstund.

En ljusskygg bank.

Dagens i-landsproblem.

Min internetbank fungerar bara i dagsljus. Eller ja själva internetbanken fungerar säkert bra även i mörkret. Men jag kommer inte åt den. Anledningen är att min bankdosa är så dålig att siffrorna på displayen bara syns i en viss vinkel och i dagsljus.

Är detta en aktiv taktik från min bank för att jag inte ska göra oövertänkta bankaffärer mitt i natten?
Tycker min bank att jag ägnar mig åt ljusskygga affärer?
Är det jag som är för lat för att åka ner till banken och få en ny dosa?
Skulle nya batterier hjälpa? 
Borde jag ha gått i ide i september, satt alla räkningar på autogiro och sedan sovit gott tills dess att ljuset återkommer framme i mars? 

Tills lösningen har uppenbarat sig gör jag mina bankaffärer i fullt dagsljus. Det är säkrast så. 

Sömnbristen slår tillbaks

Efter vad som snart är två år utan en hel natts sömn har nu kroppen slagit tillbaks.
Känner mig salongsberusad. Lite på lyset eller på örat. Lite på kanelen eller på snusen.
Det är helt enkelt drag under galoscherna och snurr i bollen.

Dagens tips är alltså följande: Skaffa inte barn om du har sömnproblem, det blir inte bättre.
Man sover inte bättre bara för att man är fullständigt utmattad. Man drömmer inte mindre mardrömmar bara för att man sover kortare tid. Man vaknar inte piggare bara för att det inte är väckarklockan som tjuter.

God natt gott folk! God sömn önskar jag er.

mamma PAPPA barn

Det vanligaste är att barn har två föräldrar. Absolut vanligast är en mamma och en pappa. Andra konstellationer förekommer så klart men låt oss för enkelhetens skull utgå från en familjesituation med två föräldrar.
 Sammanfattning på det: Barnet har TVÅ föräldrar som kan se till att det blir omhändertaget.

Ändå har jag under hösten mötts av frågor om jag har varit någonstans utan A. Och då får jag förklara att hur konstigt det än kan tyckas vara så har killen en pappa som han kan vara hos. Lillkillen till och med älskar att busa med pappa och även om det ett tag bara var mamma som gällde för mat så har pappa alltid ställt upp så långt det går och nu är ju inte fallet så längre. Frågorna kan ju (och är säkert) vara av välmening och för att de vill träffa charmtrollet. 

På bvc igår när vi fick tid till nästa gång höll jag raskt på att få byta tid, eftersom tiden är samma dag som min första dag på jobbet. Sen slog det mig: om jag jobbar är S hemma med A och då kan de gå på bvc.

Men varför är det så att jag utgår från att det är jag som måste gå på bvc med A, det kan väl hans fullt kapabla pappa göra. Här tror jag att vi har ett jämställt förhållande och så tror jag inte ens att de fixar ett bvc besök utan mig. Klart att andra undrar var lillkillen är när han inte är med mig om inte ens jag tror att han inte klarar sig utan mig.  Navelsträngen kanske är längre än man tror.

Tur att Anton inte är en hund.

Idag mötte vi en dam med en valp. Hon frågade om jag hade tid att stanna så att vovven fick nosa på vagnen och känna att den inte var farlig. Inte direkt så att jag har bråttom på förmiddagspromenaderna så vi pratade ett tag.
Efteråt så kände jag att det är rätt skönt att Anton kommer växa upp och bli stor. Misstänker att damen kommer få sova hela nätter innan jag får det men i gengäld kommer Anton motioner sig själv och klara toalettbestyren själv om ett par (många) år. Det är roligt med hundar men de blir liksom aldrig självgående. Samhället är dessutom bättre anpassat för barn än för hundar.  

Just nu är Anton gulligt liten och kan sitta i lådan med leksaker. Sen kanske han blir större men det tar vi när vi kommer dit.

Att ta till sig av kritik

Att tänka kritiskt är en konst. Att fundera över källan till uppgiften och sedan värdera den. Det kan väl vara ok när någon kritiserar det man själv är kritisk till. Men att höra kritik mot något man verkligen tror på det är svårt. Att inte direkt gå till anfall och börja försvara utan att istället tänka "jaha, undra om det kan vara på det här viset"

Just nu läser jag en fantastisk bok som heter Den föraktade Falukorven av  Karin Ahlborg. Den handlar om vad vi stoppar i oss och vem som bestämmer över det vi äter. Jag har inte kommit så långt än men boken har avhandlat socker, salt och fett. Jag har inga invändningar. Sen plötsligt i kapitlet om KRAV och Eco mat så känner jag att nu måste väl författaren vara ute och cykla, såhär kan det väl ändå inte vara. Varför? För att jag gillar tanken på att KRAV och ekologisk mat. Egentligen så vet jag inte så mycket men det låter ju bra. Lyckliga kor och grönsaker utan gift, klart att det måste vara bättre. Eller hur fungerar det nu igen, är jag ändå lurad av matindustrin?
Några som definitivt är lurade är de som köper flaskvatten i USA. Att vatten på flaska skulle vara renare och mer hälsosamt visar sig vara galet. När 40% av vattnet som säljs är vanligt kranvatten och ingen vet vilka gifter som flaskorna läcker ut till vattnet. Såg Dokument utifrån häromdagen och fick tänka till lite.

Lite mer kritiskt tänkande kanske inte vore fel. Eller så ska man sluta tänka alls och bara gör som alla andra (?).

Sjalen återvänder.

I december hände någonting och plötsligt gick vi inga promenader längre. Sakta sakta blev tillvaron lite tråkigare. Nu efter nyår börjar vi komma tillbaks lite, en sjalpromenad har blivit två  och jag kan inte förstå hur jag har kunnat vara utan dom.
Det underbart smidiga i att ta på Anton mössa och extra sockor och sen dra en stor jacka över oss båda och gå ut. Varför höll vi på och baxade vagnen upp och ner för trappen och genom snövallar. Varför krånglade vi med overaller. När allt kan vara så enkelt och så nära.

Bra nätter och sämre nätter

Bristen på sömn börjar göra sig påmind. När sov jag egentligen en hel natt senast? Inte under graviditeten och absolut inte sen Anton kom. Skulle behöva en hel natt snart.
Vissa dagar känner man sig ändå pigg och utvilad. Det verkar egentligen inte ha något samband med hur många gånger under natten man har varit uppe. Tre gånger kan vara lika jobbigt som en. Jag tror att det finns några kritiska timmar där det är viktigt att sova.
Om Anton vaknar vid två så vet man att det blir en tidig morgon, men att man förmodligen är lite pigg. Om Anton däremot är vaken vid fyra kan man räkna med lite sovmorgon, men att man känner sig som en zombie.

Varför sover man olika bra olika tider? Är inte all sömn lika mycket värd?

Dödslinjen återvänder

Sen jag slutade plugga (vilket jag ju egentligen inte har gjort) har antalet deadlines i mitt liv minskat dramatiskt.
Men nu på slutet har det dykt upp ett par. Först var det julbroderiet som stressades på och ville bli klart till den här julen (ligger nu på bordet nere) och nu är det en tröja till Kråkan som ska stickas. Och eftersom garntillgången avgör storlek vore det bra om tröjan blev klar den närmsta månaden. Jag har bara mig själv att skylla som inte började tidigare eller köpte mer garn. Har dessutom upptäckt att jag nog inte riktigt gillar att jobba med så små stickor, får liksom träningsvärk i händerna.